I fjorton dagar har vi besökt Jordanien från söder till väster o från öster o till norden !

När vi kom fram till Amman fick vi vår första erfarenhet med taxichaufförer. När vi steg av bussen virmlade minst 6 av dom runt om oss o ville naturligtvis hjälpa oss. Vi försökte förklara för dom att vi väntade på någon som skulle hämta oss. Men inget gjorde, dom stod o väntade bredvid oss o ställde oss en massa frågor. Till slut när vi inte kunde nå vår kontakt (efter drygt en timme) i Amman var en av dom glada att ha väntat. Han fick sjussa oss till ett hotel.

Nästa morgon åkte vi med buss till Aqaba. Igen var vi dom ända turisterna omringade av flera taxichaufförer. Här igen skulle vi nå vår kontakt. Det tog en timme tills vi fick veta var bussen till Wadi Rum går.  Entligen satt vi i bussen.

Nar vi kom fram till Wadi Rum VIllage hos Mohammad, blev vi bjudna på vårt första te. Te fick vi dricka morgon, middag o kväll unde hela vår vistelse i Wadi Rum o Petra hos bedouinerna. Väldigt gott te : te, mintblad, hälften vatten o hälften socker ungefär... Efter att allt var klart med Mohammad åkte vi iväg med Salem i hans Jeep. Istället för en startnyckel använda han en soppsked... Vi började med en kort promenad upp i bergen till en källa. Där mötte vi två unga bedouiner som kokade te på eld.  Vi blev bjudna o satt med dom ett tag o njöt av te o fin utsikt. Efter 2 timmars färd i jeepen i Wadi Rum öknen kom vi fram till vårt bedouin läger o fick installera oss i vårt tält. Igen blev vi bjudna på en välkomst drink. Gissa... Vi fick te ! På kvällen satt vi ute i öknen och åt mat. Salem spelade gitarr o sjung. VI fick uppleva en otrolig kväll : det var eclipse av månen. Fantastiskt !

Nästa morgon väntade våra två kompanjoner som vi skulle tillbringa dom två nästa dagarna tilsammans med : Al-Caïd o Al-Farouch , våra kameler. Efter två dagar och 6-7 timmar om dagen på kamelen var det nog... Även om dom var trevliga och öknen underbar och lugn (vi såg inga turister under hela dagen) hade vi tillräkligt muskelvärk för att inte låta nöjet dröja en dag till..

Sen åkte vi till Petra med bus. Kom fram till Wadi Musa som är turistiska byn. Men där skulle vi inte stanna. Vår kontakt, Ghassab, en bedouin som är en fantast av Bob Marley och dessutom ser ut som en «rasta», bor i en annan by, «Bedouin Village» som ligger lite utanför. Vi tar oss dit med taxi. Han tar emot oss i sitt hus där också hans mamma, pappa, bror och andra bor... Det blev naturligtvis ... te igen ! Förr i tiden bodde hans familj inom Petra i en av dom grottorna som är 2000 år gamla. Men när Petra kom med i Unesco byggdes denna by o bedouinera fick flytta dit. Numera lever dom av turisterna. Antigen säljer dom souvenirer, organiserar guidade tourer eller har dom en åsna som turisterna kan rida på. Det finnes några få bedouinera som fortfarande lever i tält och har getter. Men där skulle vi inte sova... Vi åkte iväg med deras jeep. Ghassab förstås, Ghassan, hans bror och «King» (hans blir nämd så för att hans pappa är Cheikh av alla bedouiner) och vi två. Efter några kilometer av en ganska så krokig väg (om man nu kann säga att det var en väg) kom vi fram till Ghassabs grotta där vi skulle sova i tre nätter.  Som i själva Petra, var den här grottan bygd av nabateer för 2000 tusen år sedan. Ett helt otroligt ställe ! Ghassan lagade först «te» på elden, sen en jätte god bedouin soppa o kycling. En helt oväntad o spännande upplevelse.

Vi besökte dom två nästa dagarna Petra och promenerade en hel del. Här igen var det nästan inga turister. Petra är verkligen en av dom fina undren här i världen. Speciellt el Khazneh som är 40 meter hög och 30 meter bred. 

Efter Wadi Rum o Petra åkte vi tillbaka till Amman där vi hyrde en bil. Första dagen åkte vi riktning döda havet. Vi stannade upp i bergen vid Herodes slott dar vi hade en fantastisk vy på döda havet. Vi kom sen fram till döda havet där vi kunde bada vid solnedgången. Vi sov sedan på stranden halva natten o halva natten i bilen... På morgonen, när solen steg upp, gick vi igen och badade. Det var en ganska speciell upplevesle.

Vi åkte sedan vidare öster ut i rktning Saudi Arabien o Iraq. På vägen besökte vi några slott bygda runt 700 efter JC mitt ute i öknen. Vi kom fram till en Oas som heter Azraq. Förr i tiden fanns des bara kameler som stannade till här på vägen till Mecca eller som kom med varor. Nu finns det bara lastbilar och bilverkstäder. Inte speciellt fint, men interessant. Där ville vi ändå inte sova så vi åkte vidare till norden o stanade till i Ajlun på ett hotell där vi hade en fin utsikt från vår balkong på olivträder. Där besökte vi ett fint slott.

Nästa dag blev det besök på Jerash en föredetta rommersk stad.  Vi bestämmde oss sedan att åka ända norr ut till israeliska och syriska grensen. På vägen dit åkte vi igenom en liten by upp i bergen, där en polisman stoppade oss. Vad har vi gjort, tänkte vi ? Han pratade några få engelska ord, men vi förstod att han ville ha lift... «Ok, come !». Efter några kilometer kom vi till den första militär kontrollen. Så fort dom fick syn på vår nya kompis, fick vi komma igenom utan att visa vårt pass. Vi sjussade honom ända till sin arbetplats, polistationen i en liten by nära grensen. Där blev vi bjudna på.. kaffe. Vi fortsatte riktning Umm Qais, precis vid grensen och fick åka igenom 8 kontroller (beväpnade miltärer o bilar med k-pistoler) och och visa vårt pass. Ett ganska känsligt område... Till slut fick vi ge vårt pass i byte mot en tilllåtelse att åka ända till «Jesus Cave» (dom säger att Jesus övernattade där två nätter)Men det var det värt. Vi var precis vid korsningen mellan grenserna av Jordanien, Israel och Syrien. En fantastisk vy över Tiberia sjön o Golan. 

Vi sov över igen i Ajlun och nästa dag tillbaka till Amman. Efter två dagars lugn och ro i Amman där vi fick tid att skriva och förderada vår vistelse i Indien, flyger vi i kväll till New Dehli.

Se på fotoalbumen : Premiers pas dans le désert,  Petra, merveille du monde ? Oui !, En voiture 1, En voiture 2 och Abdullah II, le Roi qui s’affiche